Sandra Bergström

Det är i sådana här lägen jag verkligen älskar att jag har blogg, när man är deppig. Kunna skriva av sig lite och veta att någon känner igen sig, någon försöka hjälpa till, eller så hjälper jag andra. Säkert så finns de någon av er som stör sig på att jag skriver av mig. Men jag vill inte att folk ska få den tradionella uppfattningen som man brukar få utav bloggare/bloggenskor "åh ditt liv är perfekt"Jag delar gärna med mig utav svårigheter, inte nog för att de underlättar för mig själv utan även för er läsare med kanske? Vem vet.Till de jag vill lätta från mitt hjärta.De händer väldigt mycket för mig just nu, från familj till skolan, även vänner och fotbollen. Jag är i jobbig period där man måste välja och ta svåra beslut.Men jag är så rädd för verkligen att jag inte vet hur jag ska hantera alla mina val och bekymmer. Jag gör allt är att inte tänka på de som måste tänkas på. Jag skjuter upp de så att säga.Jag håller på att glida isär från olika håll, jag hittar nya trygga ställen. Alltså allt blir helt nytt. Jag är just nu helt förvirrad, besviken och ledsen över hur saker som va så himla bra kunde bli så otroligt fel. Jag förstår inte? Hur kan livet vara så orättvist? Jag stävar efter en sak, att uppnå min drömmar, att aldrig ge upp, men just nu finner jag ingen styrka till att kämpa för de jag vill uppnå.Jag vill vara lycklig, jag vill vara glad utan att fake le, jag vill vara frisk, jag vill ha känna mig trygg i mitt gamla fotbollslag, jag vill bli omtyckt precis som förut oavsett VAD!Allt är så komplicerat just nu så jag förstår inte vad som kommer hända. Jag vill känna "De är okej att inte vara okej"